Anton Svensson


Så kommer man till ett sådant tillfälle när man skriver fast man vet att orden man kan inte kommer att räcka till för att beskriva en känsla.

Att veta att man har någon som inte lämnar en fast man kan vara hur tråkig som helst. Veta att den står ut med sina flumm utbrott och inte tar en minut seröst. Att kunna vara helt tyst i långa stunder utan att det känns konstigt. Nu matar jag bara på med massa ord som inte alls har med något att göra.

Men det jag försöker att få farm är att Du, Anton är en av dom mest speciella personerna jag har träffat. Den personen som gör mig fruktansvärt lycklig.
Om inte det du och jag har är äkta kärlek, så tror jag inte att det finns.

För att det jag känner när jag är med dig - det måste vara kärlek.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...