Ballongtemat på min blogg fortsätter.

Är så kär i den här låten och kommer aldrig kunna sluta lyssna på den. Finns ingen bättre än Lasse Lindh och den här låten. Kan inte ens beskriva med ord hur mycket jag gillar den

Det låter som en kliché och en lögn, en kärlekssång,
något patetiskt men jag vill bara ha dig.


Ganska fint!

Logga endast in på blogg.se nu för att tillägna ett inlägg åt världens bästa, snyggaste, snällaste, smartaste, underbaraste, grymmaste, vackraste människa!
Ingen mindre än Per Gustav Anton Svensson, it's my boyfriend!
Och det jag vill ha sagt är:
Anton.
Jag Anna Matilda Persson älskar dig och uppskattar dig massor!
Och jag är så himla glad över att du är min och de bästa stunderna som finns är när jag är med dig.
Du är det finaste jag vet och jag älskar dig över allt annat!
Ville bara att du skulle veta det!

Igår 18.30 fick min bror och hans flickvän en dotter! En liten Noomi. Det betyder alltså att jag är faster nu.
Så himla kul och jag kan knappt vänta tills jag får träffa det lilla livet!
Har faktiskt aldrig varit i samma rum som en bebis,
ännu mindre rört någon så det här är verkligen något nytt för mig! :blush:

Här får ni njuta av två underbara bilder på min söta söta brorsdotter.
På den understa är hon 1 dag gammal och den översta är hon endast några timmar.

Hur go' är hon inte? Min lilla mysis!
xoxo 

I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU I LAWE YOU

tretton månader

Det är så himla fint att man kan hamna i samma klass med någon som man nästan klickar med dirket och att sedan några månader senare finna varandra på ett plan där man känner sig som hemma, där man finner trygghet. Att se upp till någon, inte för att hon är något man vill bli utan för att hon på så många vis är exakt som en själv.

Idag håller jag tummarna för dig Isabella Marcolin!♥

Love of my life ♥

Det är sättet du rör dig och hur du håller andan just före du skrattar.

Det är sättet du ler och sättet som du ser på mig när jag känner mig vilsen och blå.

Det är sättet du rör mig och sättet du får det svåra att bli lätt.

Det är sättet du sover och sättet som du vaknar och vänder dig nära.

Det är sättet du fångar mitt dåliga humör och på nått sätt gör allt bra.

Det är sättet du fumlar och sättet som du för din hand genom mitt hår.



Jag älskar dig Anton. <3

Så kommer man till ett sådant tillfälle när man skriver fast man vet att orden man kan inte kommer att räcka till för att beskriva en känsla.

Att veta att man har någon som inte lämnar en fast man kan vara hur tråkig som helst. Veta att den står ut med sina flumm utbrott och inte tar en minut seröst. Att kunna vara helt tyst i långa stunder utan att det känns konstigt. Nu matar jag bara på med massa ord som inte alls har med något att göra.

Men det jag försöker att få farm är att Du, Anton är en av dom mest speciella personerna jag har träffat. Den personen som gör mig fruktansvärt lycklig.
Om inte det du och jag har är äkta kärlek, så tror jag inte att det finns.

För att det jag känner när jag är med dig - det måste vara kärlek.

Do you remember what I was when we first met?
I'd built walls around my heart, gated them, and thrown away the key.
I had been hurt, I told you from the beginning.
I'd been used, tricked, played with, but most of all, hurt.
I thought it best to never fall in love again. So I locked my heart.
 
Jag har nog aldrig hungrat så mycket efter kärlek, hungrat efter närhet och hungrat efter någon.
Som en fin vän sa en gång, "bara ha någon att skicka små gullsms till då och då". Att slänga iväg ett sms för att träffa någon. Behöver inte vara kärlek, ett förhållande, endast någon att hålla om. Sitter och drömmer sig iväg till landet ingenstans.
Jag vill se mina fingrar flöda efter ord som förklarar vad jag känner, men istället sitter jag här.
Helt blank.
Helt tom på ord och helt tom på sätt som förklarar en känsla. Denna känsla. Eller alla dessa känslor.

Det skulle räcka med en omfamning. En kyss eller en kram. Att bara ha, någon. Någon vid sin sida man kan säga allt till och som kan pussa bort det onda på endast några sekunder.

Det skulle räcka med en blick, en blick full av kärlek.

Eller två läppar som formar ord av kärlek. Ord över huvud taget. Formar orden och sedan ler, ler mot mig mer och mer tills mina knän inte längre kan hålla mig stående. Kärlek. En hand att hålla i min, ett par ögon att drömma sig bort i och en rosenbädd med kärlek i varenda rosenblad.

All denna kärlek, all dens komplikationer och all dens lyckofenomen. Kärlek. Bara ordet. Kärlek. Jag blir förvirrad, illamående, pirrig och lycklig. Att ett enda ord, kan omfatta ett så stort område. Som sagt, förvirrande.

Blir ofta helt kluven av tanken. Vad innebär "kärlek"? Är det endast ett påhitt som folk lärt sig leva efter, eller en livstid man har försökt markera med ett simpelt ord? Kärlek. Så många meningar, känslor, på sex bokstäver. Hur kan det räcka?

vi är snygga. ily. kan ju säga att allt äger. ville bara säga det.
tack som fan för gårdagen alla. vi äger! 
xoxo, missbuttercup

ord kan inte beskriva

våran slags vänskap

Och jag vet att vi inte är dom första,
att tusen, tusen andra före oss
har känt det vi känt och gjort det vi gjort
men det känns ändå som vi är dom första
och dom vackraste nånsin och jag skiter egentligen i allt annat
men så här kan vi inte säga farväl älskling...

Så ljug och kyss mig hårt en sista gång
Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var;
världens bästa djävla flirt och sommarens sista smak

Jag var dryg och kunde ibland vara riktigt elak mot dig, jag vet det. Du var iskall och kunde ibland ignorera mig helt och hållet. Jag var världens underbaraste och ville dig alltid så väl. Du klarade inte av det. Du ville inte ens vara bunden. Men jag visste ju ändå att jag var farligt bunden till dig, älskade Alex. Du visste det innerst inne och det skrämde dig. För du vågade inte. Därför ville jag inte ha dig för nära. Jag var rädd att såra mig själv. Men framför allt så var jag rädd att såra den personen som betydde mest av allt i hela världen för mig. Den personen jag dissade alla för. Den personen jag alltid ville vara med. Den personen som fick mig att planera en framtid. Med dig. Du. Den enda personen jag absolut inte ville förlora. Men jag kunde inte visa det.