IT FEEL LIKE I SEE THE SKY FOR THE FIRST TIME

Det skulle räcka med en omfamning. En kyss eller en kram. Att bara ha, någon. Någon vid sin sida man kan säga allt till och som kan pussa bort det onda på endast några sekunder.

Det skulle räcka med en blick, en blick full av kärlek.

Eller två läppar som formar ord av kärlek. Ord över huvud taget. Formar orden och sedan ler, ler mot mig mer och mer tills mina knän inte längre kan hålla mig stående. Kärlek. En hand att hålla i min, ett par ögon att drömma sig bort i och en rosenbädd med kärlek i varenda rosenblad.

All denna kärlek, all dens komplikationer och all dens lyckofenomen. Kärlek. Bara ordet. Kärlek. Jag blir förvirrad, illamående, pirrig och lycklig. Att ett enda ord, kan omfatta ett så stort område. Som sagt, förvirrande.

Blir ofta helt kluven av tanken. Vad innebär "kärlek"? Är det endast ett påhitt som folk lärt sig leva efter, eller en livstid man har försökt markera med ett simpelt ord? Kärlek. Så många meningar, känslor, på sex bokstäver. Hur kan det räcka?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...