Uh, jag måste ut och gå. Fast jag orkar inte.
Jag måste fixa håret. Fast jag orkar inte.
Jag måste fixa naglarna. Men jag orkar inte.
Jag borde äta. Men det orkar jag inte heller.

Vet du vad, bloggis? Jag är trött. Jag är snart fattig igen. Jag var i Karlshamn idag förstår du. Jag ska langa bild.. Nej, jag orkar inte. Ganska onödiga att lägga massa pengar på nallar egentligen. Aso seriöst, jag fick inte ens med mig någon hem. Pinsamt, ja.

Jag längtar efter mitt faceyface. Fast jag ska träffa henne imorgon, sen drar hon till sin stuga , tror jag. Jag hitta nya låtar igår. Fast jag kan inte skriva vilka det var för då kanske magin försvinner. Det är bara mina låtar, förstår du bloggis. Är det torsdag? Har inte koll på något känns det som.

Jag tänker btw skita helt fullständigt i dethär med förhållanden. Det gick ju uppenbarligen inte så bra sist, HAHAHA. Ojoj, tur som fan att jag har underbara vänner. Och att det är sommarlov och grejer. Snart ska jag börja läka andra sår än mina. Det blir asum. Då slipper jag tänka på mig själv hela tiden. Man blir väldigt egocentirisk av att vara ensam med sig själv, nämligen bloggis. Äh, dags att ta tag i vad som måste göras! Lyssna på Brokencyde på högsta volym och gå tillbaka till egolivet. Klart man saknar vissa saker lite.

xoxo, missbuttercup

Vi är så dumma. Vi borde ha fattat. Men nu vet vi och det ska aldrig hända igen.

Vi andas inte längre. Inte tillsammans.
Vi flyger inte längre. Inte tillsammans.
Det är dags att vi provar våra vingar,
ta reda på vad vi vill göra nu. 
Fast Vi är ju inte Vi längre.
Vi är bara Jag och Du.

Jag var dryg och kunde ibland vara riktigt elak mot dig, jag vet det. Du var iskall och kunde ibland ignorera mig helt och hållet. Jag var världens underbaraste och ville dig alltid så väl. Du klarade inte av det. Du ville inte ens vara bunden. Men jag visste ju ändå att jag var farligt bunden till dig, älskade Alex. Du visste det innerst inne och det skrämde dig. För du vågade inte. Därför ville jag inte ha dig för nära. Jag var rädd att såra mig själv. Men framför allt så var jag rädd att såra den personen som betydde mest av allt i hela världen för mig. Den personen jag dissade alla för. Den personen jag alltid ville vara med. Den personen som fick mig att planera en framtid. Med dig. Du. Den enda personen jag absolut inte ville förlora. Men jag kunde inte visa det.

Jag lovade dig, jag lovade mig själv att ALDRIG NÅGONSIN släppa taget om dig. Aldrig. Men jag kunde inte heller hålla i dig. För jag litade inte på mig själv. Jag trodde inte att jag var bra för dig. Jag märkte ju att du var så sårbar i min närhet och jag märkte hur ledsen du blev när jag snackade med andra. Du sårade mig så mycket, gång på gång. Men du var så underbar, så jag sket i det och sa inte ifrån. Men det ledde till att jag inte märkte när du var dum längre. Jag såg det, men jag trodde inte att du brydde dig längre. Det var det värsta. Att du inte brydde dig längre. Jag kan inte förklara det på något annat sätt.

När du till sist sa ifrån så fattade jag inte vad du pratade om. Du hade ju inte ens nämnt det innan? Jag trodde och hoppades att det skulle gå över. Men du visste inte längre om du ville mer. Där släppte du mig. Jag ville börja om och du lät mig försöka. Fast du visste inte om du ville ses mer. Du hade helt klart släppt mig. Jag förstod det och höll på att få världens ångest. Jag förstod äntligen. Du ville inte mer. Jag kallade det en paus. Du sa att du inte riktigt visste vad det innebar. Det visste inte jag heller men jag visste att du behövde tid. Så jag släppte dig. Men du släppte mig först. För att säga att du inte visste om du ville träffa mig mer var ett ganska klart svar på att du inte ville vara min mer, älskling. Men vi får se vad som händer med dig och mig. Jag hoppas att det finns en väg ut ur detta.

Puss och kram, din engel.

Ah, italien var nice. Jag kanske langar blder sen. Fast jag betvivlar det starkt. Vet du bloggis? Man kan jämföra varje förhållande med en låt eller en låttext. (Jag hade för mycket tid till att tänka i Italien) Och jag kom på att min och Alex låttext är "My black Dahlia" med Hollywood Undead. I alla fall från min sida, bloggen.

Jag var med Anna ikväll. Jag var fett pepp på att träffa henne igen. Jag har kaosat mitt öra och jag älskar det. not.

Anna har och träffar nån liten boy, lalalala. Fast hon vågar inte erkänna det, hehe.
Jag brände 100:- igår p.g.a av min frustration och mitt behov av nallar. Asum.

Livet leker, sommarlovet börjar bra. Snart är det Kristiansstads dagarna för min del och innan det kommer Anna underhålla mig. Vi ska ha så jävla K U L. Ärligt talat, det förtjänar vi alla.



                          xoxo, missbuttercup