Born in greif, raised in hate
Helpless to defy his fate
Let him run, let him live
But don't forget what we can't forgive

Vissa dagar är människor så jävla mörka och iskalla. Idag var en sån dag för mig när jag kände mig så. Då är det tur att man har Max, säger jag bara. Och brudarna får man inte glömma heller. Fan vilken jävla tur jag har egentligen. Jag älskar er så mycket. Även fast jag inte kan säga det face to face.

Allt är äckligt idag, bloggis. Eller ah, allt med mig. Jag blir så irriterad på sånna här dagar, och jag fattar inte ens vad grejen med dom är!? Varför finns dom liksom? Det är som att dom finns för att störa mig i vardagen och jävlas med min hjärna. Lame.

Lejonkungen 2. Mina ord kan inte berskriva den filmen. Vad den betyder för mig. Det är helt omöjligt. Och jag tänker faktiskt inte ens försöka. Jag blir helt paralyzed när jag hör låtarna i den. Den betyder så mycket. Det är helt sjukt.

Nu fick jag dåligt samvete. Max, du betyder massor för mig. Verkligen jättemycket. Och jag ska tvinga dig att se Lejonkungen 2. Med eller utan mig. Och förlåt. Förlåt så mycket, för att jag råkade göra så du missade bussen idag.. Var verkligen inte meningen.

Skolan var seg, men bra ändå tack vare sällskapet. Ska catcha up med dom later. Några av dom iaf. Vi ska titta förbi i stan i helgen och se om det är värt. Annars kör vi våran egen väg och våldtar donken eller något.

xoxo, missbuttercup