Kvällen spenderades med denna trevliga pojk.
Mycket trevligt sällskap må jag säga.
Okej kanske inte men han var iallafall ett trevligt tidsfördriv för stunden. Hmm, det här är inte särskilt roligt egentligen när jag tänker efter, men i samma stund som jag skriver det känns det så fruktansvärt rätt.

Antagligen kommer jag märka imorgon vilket värdelöst inlägg detta egentligen är och radera det så snabbt som möjligt men fram tills dess får det leva kvar på bloggen.

Nu ropar Antons säng på mig, antar att den inte tillåter människor att vara såhär barnsligt övertrötta. Anton fattar inte vad jag håller på med och säger att det är dags för mig, Luke Skywalker (som jag tydligen liknar(?)) att somna in för kvällen. Antar att det är bäst att lyda honom. TTYL...